Gud är en vän
Gud ger bönen som en gåva till oss. Han har tagit initiativet. Bönen är inte något som vi hittat på. ”Se jag står vid dörren och bultar…” (Upp 3:20)
Gud lyfter oss upp till sin nivå och håller oss uppe. Det är alltså inte våra böner och vårt engagemang som bär och håller Gud upprätt.
Vi får vila i Guds händer och Jesu förbön pågår även då vi inte orkar be. ”Jag ber för dem…” (Joh 17:9)
”Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han, skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han.” (Rom 6:4f) I dopet får vi del av det Jesus Kristus gjort och det finns på nytt en möjlighet för oss att ha gemenskap med Gud. Detta är den djupaste av alla gemenskaper, djupare än vad ord kan uttrycka. I den gemenskapen behöver vi inte bära våra böneämnen själva. Vi får komma med vår bön inför Fadern i Sonens namn, komma tillsammans med Jesus, be tillsammans med honom, som vet vad det innebär att vara människa. Vi kan inte alltid formulera vår bön med ord, men då får vi vila i den tryggheten att även ”Anden vädjar för oss med rop utan ord” (Rom 8:26).
Vi känner inte alltid närvaron av Gud och gemenskapen med honom, men han har lovat vara med oss ”alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20b)
När martyren Stefanos, blev stenad, fick han se Jesu engagemang bekräftat i en syn: ”…fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: "Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida..” (Apg 7:55f). Jesus var så engagerad i Stefanos lidande, att han inte längra satt på Guds högra sida, utan stod upp. Det är inte enbart för Stefanos som Jesus engagerar sig personligen…
”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar…” (Fil 4:6)
”Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka…” (Ef 3:20)
Bön är mer än ord. Det är att släppa in Gud i våra liv och umgås med honom.
Bön är inte en metod att göra Gud givmild för det är han redan. Bönens mål är inte att styra Gud enligt vår vilja. Han är ingen maskin som följer våra order och producerar bönesvar. Gud vill mer än bara tillfredsställa våra önskningar, han vill ha en personlig relation med oss.